Med den snabba utvecklingen av UAV-teknik har små civila UAV använts i stor utsträckning inom många områden som flygfotografering, jordbruksväxtskydd, expressleverans och miljöövervakning. Drönarnas popularitet har dock också medfört många säkerhetsrisker och potentiella hot, såsom olagligt intrång, uppsåtlig förstörelse, terroristattacker, intrång i privatlivet, störningar i flygordningen och transport av farligt gods. I detta sammanhang kom antidroneutrustning till och har blivit ett viktigt verktyg för att säkerställa nationell säkerhet och stabilitet. Den här artikeln kommer att förklara i detalj den tekniska principen för anti-UAV-utrustning, störningsläge.
1. Teknik för utrustning mot drönare
Anti-UAV-utrustningen omfattar huvudsakligen detekteringssystem, identifieringssystem och störning/förstöringssystem. Detekteringssystemet detekterar närvaron av UAV:er med hjälp av akustisk, fotoelektrisk/infraröd, radar/laser och radiofrekvensdetektering. Identifieringssystemet bestämmer drönarens typ, ursprung och syfte genom bildigenkänning, signalanalys och andra teknologier. Systemet för störning/förstöring kan kontrollera eller förstöra UAV:en på en mängd olika sätt.
Passiv försvarsteknik
Passivt försvar inkluderar huvudsakligen kamouflage/döljande/bedrägeri (CCD), spridd utplacering av trupper och skydd av tillgångsförstärkning. Kamouflage, döljande och bedrägeri är utformade för att göra det svårare för små fiendedrönare att upptäcka och identifiera mål genom sensorer. Dispersiv utplacering av trupper är utformad för att förbättra truppernas överlevnadsförmåga på slagfältet, medan härdning eller bunkerskydd kan minska skadorna som orsakas av fiendens luftnedsläppta ammunition.
Aktiv försvarsteknik
Aktivt försvar involverar sensorteknik och effektorteknik. Sensorteknologi används för att upptäcka eller identifiera drönare, medan effektorteknologi är utformad för att hindra eller förstöra drönare. Effektorteknologier inkluderar kinetisk energiavlyssning (t.ex. missiler, kulor), elektronisk störning/spoofing/hackingteknik, högenergilasrar och högeffekts mikrovågsvapen.
2. Detaljerad förklaring av störningsläge
Elektronisk störning
Elektronisk störning är sändning av starka störningssignaler som matchar kommunikationsfrekvensbandet för mål-UAV, vilket överväldigar eller förvirrar de legitima signaler som tas emot av UAV, vilket gör att den inte kan korrekt analysera kontrollkommandon eller positionsinformation. Detta kan tvinga en drönare att kraschlanda, sväva eller vända. Elektronisk störning är oförstörande och orsakar inte fysisk skada på drönaren.
Riktat energivapen
Riktade energivapen, som högenergilasrar och högeffektmikrovågsvapen, kan direkt förstöra drönare. Laservapen riktar sig mot nyckelkomponenter i drönare, såsom motorer och sensorer, genom att fokusera högenergilaserstrålar. Mikrovågsvapen med hög effekt skickar högintensiva mikrovågspulser som stör eller förstör drönarens elektroniska system.
Nätteknik
Nätning innebär att kasta ett specialdesignat nät mot en drönare, fånga det och landa det säkert. Denna metod är lämplig för drönare på låg höjd och kommer inte att orsaka skada på drönaren, vilket är bekvämt för efterföljande analys och bearbetning.
Rundstrålande radiostörningsutrustning
Rundstrålande radiostörningsutrustning är en högteknologisk produkt speciellt designad för UAV-motåtgärder. Dess kärnkomponenter inkluderar signalgenerator, effektförstärkare, rundstrålande antennsystem, styrsystem och strömförsörjningsenhet. Enheten kan generera störningssignaler i ett specifikt frekvensband, som täcker vanliga UAV-kommunikation och styr frekvensband för att uppnå allsidig interferens till UAV:en.
Slutsats
Med den kontinuerliga utvecklingen av UAV-teknik kommer tillämpningen av anti-UAV-utrustning att bli mer och mer omfattande. I framtiden kommer anti-UAV-utrustning att ägna mer uppmärksamhet åt utvecklingsriktningen för intelligens, integration och hög effektivitet, och ge en mer kraftfull garanti för säkerheten och stabiliteten i landet och samhället.
